Inget allvarligt men gjorde ont som fan. Fick bebis kollad av läkare och lill*n mår bra och har gott om plats.
Jo, tack jag känner det..
Jag fick mag medicin som tack och lov gjort susen. Lite skönt var det ändå att få komma in och bli kollad, dels för nu kanske jag slipper mina hemska magsmärtor och kräkningar. Sen fick man ju kollat bebis och veta att hen mår bra.
Sen fick jag reda på att livmodertappen tappat 1 cm och att jag öppnat mig 1 cm, tröstande så är det på gång om kanske inte allt för länge. Vet ju inte riktigt vad det innebär, kanske tar lika lång tid, men det känns ändå inte så avlägset med förlossningen. När jag i början låg med EKG't och lyssnade på hjärtat så säger sköterskan plötsligt "Hmm, har du en värk nu...", lite konstaterande. Jag tittade frågande på min man, sköterskan och utbrast "Har jag det???". Då visade EKG't små förvärkar. "Hoppsan...!", sa jag, "det var en tröst faktiskt." Sen berättade jag att jag har så svåra foglossningar så att jag kan inte riktigt urskilja förvärkar osv. Så hon visade mig hur det såg ut på skärmen och jo visst hade jag förvärkar. Den stickande känslan jag haft ett par dagar visade sig vara förvärkarna och inte bebis.
Tacka gud, det är på gång!! Såååå skönt att veta!
Har ju inte märkt av eller känt nått som tyder på att jag ska föda överhuvudtaget. Men nu kan jag släppa min inre stress över att få gå för länge. Förlossningen är inom räckhåll. Får god lust att börja skrika "Halleluja!"
Nä, jag ska låta bli. Faktum är att det är dags för kalas för svärmor snart så att jag får avsluta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar ;o)