Världens bästa 30 års present, bästa Ikea trippen!!

Ja, detta var absolut bästa ikea resan!!! 

Vi fick pengar i julklapp till möbler till lillebror S rum. Eftersom det redan finns kläder och leksaker att ärva från storebror  så fick det bli så.

Fick även överaskande julklapp av min älskade man (vi byter inte julklappar utan allt går till barnen), fickpengar att handla vad jag vill för. 

Väl där nere gick vi förbi det runda vita bordet jag alltid önskat mig med rätt stolar till. Varpå min man pekar på det och ler mot mig. Jag säger till syrran och J att jag bara vill gå vidare då det är lite frustrerande att se det. Har sen vi gjorde oss av med det gamla bordet velat ha ett runt där istället. Men pengarna behövs alltid på annat håll så det har aldrig blivit av. Då ser jag syrran flina och älsklingen talar om att just detta set skulle få följa med oss hem. Jag blev så glad så hade vi inte stått inne på Ikea så hade jag vrålat rakt ut av lycka. 

Vi handlade vidare och jag har som sagt aldrig varit så nöjd med mina inköp. Begge killarnas rum är nu mer eller mindre klara. Det ska in 

en röd bil-matta, annan gardin och en likadan taklampa som i lillebrors rum. . Sen ska vi såklart fixa en annan tapet men det blir längre fram. Hans rum ska gå i rött, vitt, svart/grått. Och lillebror ska få den gröna bil-mattan som nu ligger i storebrors rum och hans rum kommer gå i limegrönt och turkost. Sen är det HELT klart!! Sen vill jag i vardagsrummet ha ett HEMNES vitrinskåp och en matta under bordet. Sen är vardagsrummet också klart!! LYCKA!!! Så här ser det ut...

Sååå nöjd!!

Hej igen och god jul!!

Jag försöker komma ihåg att skriva men denna gångens uppehåll skyller jag på julen. Har haft häcken full. 

Hur som helst så hade vi en mysig jul. Första gången mina svärföräldrar och svåger var hemma hos oss på julafton. Helt underbart att se A öppna julklappar i år. Lyckligare gosse fick man nog leta efter. Sen firade vi med min familj med julfika på juldagen. Bättre kunde det inte bli!! Så, nu ska jag förbereda för Ikea resa i morgon med mannen och min syster. Önskar god jul från mig till er!! 

KAOS!!!!!!!

Vissa dagar vill jag bara gömma mig!!!
Det är vissa dagar då mina killar lyckas testa mitt tålamod till max.
Den store bara bråkar och den lille bara skriker och är missnöjd oavsett vad jag gör.
Dessutom försöker den ene överösta den andre.
Nått värre än det finns inte!!

Idag är en sådan dag! Försöker febrilt att städa undan nu inför jul. Vi ska ju fira hemma hos oss med mannens familj och då vill jag ha ordning och reda. Och jag vill inte tillbringa heeela helgen åt städningen. Men här är det kaos vill jag lova.
Jag försöker åtminstone få bort all tvätt här hemma, men den store bara går runt och bråkar.
Kastar ner saker från andra våningen, bråkar med tvätt ställningen så att tvätten hela tiden faller till golvet, plockar i saker han vet att han inte får röra, skriker och gapar. Bara för att nämna några.
Den lille har fått mat, ny blöja, har gossat med mamma, somnat för att sedan vakna förbannad över att inte längre ligga fastklistrad i mammas famn.

Status just nu: Den store står och skriker att jag ska leka NUUUUU, medans den lille ligger och skriker av ilska. I samma sekund står jag och slänger ner halv vikt tvätt i korgen (samlar tvätten vikt i korg och går sedan och lägger det i allas lådor) så svetten lackar, stressad som ett as...

HJÄLP!!! Vill springa och gömma mig!!
Sätter mig snart och skriker jag med, lite skrik maraton vad vore inte det....
Vet inte varför jag är så stressad igentligen, dom får ju bara hålla på tills jag är klar...
Men vissa dagar lyckas dom komma mig under skinnet och stressen växer som en bomb redo att explodera... Sitter och tar en time out inne på kontoret, medans killarna härjar i vardagsrummet, för att ta 10 djupa andetag och ladda batterierna så jag lungt kan fortsätta utan att explodera...

Veckans meny!

Dags igen. Det är inte lätt att hålla tiderna nu för tiden. Den store spexar så fort det nalkas mat och den lille är konstigt nog alltid hungrig som en häst bara jag tänker tanken på att laga mat. Maten har jag som mål att ha klar till senast fem men den blir färdig allt senare för var vecka som går. Så nu är målet mer att äta innan klockan blir sex på kvällen. Halv bra mat tid...

Måndag:  Köttfärslåda med grönsallad och broccoli

Tisdag:     Kotlett i senapssås med kokt potatis och kokta morötter

Onsdag:   Falukorv i tomatsås med ris och kokt majs

Torsdag:  Ugnsrostad lax med duchess mos och kokta ärtor

Fredag:    Grillad kyckling med apelsinsås och ratatouille

Veckans meny tillbaka!

Ja, ni får ursäkta men tiden springer iväg så jag hinner inte skriva så ofta som jag skulle vilja.
Men jag ska göra mitt bästa och börjar med att återinföra vecko menyn. Detta smarriga serveras i familjen Johanssons hem denna veckan...

Måndag: Kassler i bergakungenssås med ris och kokt majs

Tisdag:    Pasta, pastasås med kyckling, creme fraiche, socker ärtor och morötter

Onsdag:  Nötfärsburgare med tillbehör

Torsdag: Hemgjorda fiskpinnar med potatismos och remouöadesås

Fredag:   Fläskfilégryta med champinjoner och blandris (vanligt och råris)

Förlossnings berättelse...

Jo, då ska vi se om jag kan berätta lite kort om förlossningen...

Vi kan ju börja med att berätta att vi var inne vid 3 tillfällen på BB innan BF.
Tredje gången var en vädjan om att få bli igångsatt, då jag kände att jag blev mer och mer sliten och trött utav av sömnlösa nätter, magkatarr som gjorde att jag inte kunde äta som jag skulle, foglossningar som till sist gjorde mig oförmögen att överhuvudtaget kunna resa mig ur soffan, gå, stå, sitta. Allt blev en smärtsam kamp i tårar. Det slutade tom att jag fick duscha i omgångar under dagen för min kropp orkade inte bära mig tillräckligt länge för att kunna duscha färdigt. Det dåliga blodtrycket gjorde mig dessutom yr om jag stod upp i duschen för länge. Så jag försökte att duscha kallare, trodde det skulle hjälpa. Hjälpte inte.
Man kan kort och gott säga att jag, min kropp, var helt slut. Orken, hoppet allt var borta.

Men så fick jag ju datumet om att bli igångsatt den 5/11 8:30, ett liiitet ljus i slutet av tunneln.
Lycka när jag sedan märkte att vattnet gick tidigt på morgonen redan den 3/11. HALLELUJA!!
Jag har nog aldrig blivit så lycklig i hela mitt liv. Äntligen gav min kropp med sig, kan hinsvepningen gjort lite underverk ändå. Så jag ringde in och fick komma på undersökning. Men i bakhuvudet fanns fortfarande oron över om få åka hem och vänta in värkarna. Väl där inne så ser vi på CTG att jag hade värkar, men som med A så kände jag dom inte mer än som molnande värk. Sköterskan sa till mig att röra mig med höga knän för att få igång värkarna mer annars fanns risken för ännu en hemfärd. Så jag upp på fötterna och körde lite gympa och tillslut så kom det mer och mer så vi slapp åka hem. Allt gick jätte bra till en början och jag kände ett inre lugn över värkarnas intensivitet och tog promenader inne på rummet och ute i korridåren.
Allt för att sätta igång allt ordentligt. Efter ett par timmar fick jag be om syrgas. Då var det igång.

Jag var lite öppen, men med hjälp av min man och envishet, så fick vi mig öppen och klar efter några timmar.
Men efter ett tag fick jag ordentliga krystvärkar men bebis huvud låg inte som det skulle. Fick lite ryggmärgsbedövning, och det gjorde underverk med A men det hjälpte föga då, så jag fick en dubbeldos till. Men trot eller ej så var smärtan så otrolig så jag fick tillslut så mycket man kan får, dubbel, dubbledos.
Men det hjälpte inte ändå. Jag krystade för att försöka skjuta huvudet rätt, men icke då. Det hjälpte inte.
Efter många smärtsamma undersökningar och X antal timmar senare så började orkan ta slut, inte bara för mig utan också för bebis. Hjärtljuden började gå ner så dom kalladepå överläkaren som gjorde undersökning och försökte få bebis rätt. Hjärtljuden dippade igen och in rullades Kjesarsnitts vagnen in. Hörde dovt hur det pratades om akut kjesarsnitt. Men överläkaren ville försöka 1 gång med sugklocka och såg att hjärtljuden började bli bra igen. Han talade om att dom skulle ge mig 1 chans med sugklocka, men bara 1 sen skulle det uteslutande bli snitt. Då fick jag panik!!! Jag blev livrädd av ordet kjesarsnitt, varför vet jag inte. Men den rädslan tog över hela mig och jag grät och skrek mot J om att jag absolut inte ville.

Jag rullades in i operationssalen, ser i ögonvrån hur min man plötsligt försvinner och får återigen total panik. Försökte i allt skrikande ropa på honom men fick inte fram orden. Så ingen förstod mig och kunde tala om att han var tvungen att bara byta om inför snittet. Jag hade folk överallt och kunde inte se min man nånstans, men tillslut känner jag hur någon tar min hand, där var han. Paniken fokuserades då istället på att jag inte ville bli snittad, jag var livrädd. Då hör jag hur en sköterska säger till mig att du får krysta, han ligger rätt. I den sekunden ser jag överläkaren och hans operations team väntandes utanför, får syre. Ingen syrgas vilket gjorde mig gör förbannad på killen med masken. Vafan skulle rent syre göra för nytta tyckte jag. Men jag vet att jag tittade på min man som log, lugnade mig och gav mig lite mer styrka att krysta. Vilket jag gjorde och snabbt gick det. Tillslut så kom bebis, en inte så liten kille, men fantastiskt fin. Om tumlad så lade dom honom bara på mitt bröst så jag kunde se honom. Sen gjorde dom honom fin och lade honom i sin säng.
Det var över, jag vet att en enorm matthet och mjölksyre liknande känsla tog över kroppen. Jag slapp kjesarsnitt precis på håret. Han kom ut, en fantastisk krabat på hela 4,060 g och 56 cm lång. inte undra på att man var stor. Jag kramade om min skärrade man, insåg då hur illa det kunde gått men inte gick.

Måste tillägga att jag har världens underbaraste man, den mest fantastiska människa på denna jord.
Jag hörde ju bara röster omkring mig, inte riktigt med på vad som hände eller sas alla gånger.
Men min man såg och upplevde varje sekund och detalj, såg läkarnas reaktioner när bebis hjärtljud gick ner, såg allvaret i överläkarens ögon när han sa till så att dom rullade in operations vagnen in på vårt rum. Såg ett helt team av läkare när jag rullades in i operations salen väntandes med varsin grej i handen, redo!
Såg paniken i mina ögon. Den rädsla han måste haft inom sig kan inte mätas med mycket. Jag beundrar honom!! Han är stark!! Vi är ett bra team för utan honom, varma lugnande leende, mjuka ögon och hans varma hand trots all tumult omkring så hade jag inte fixat detta...

Men det som inte dödar oss gör oss starkare!! Lilla S är här och vi mådde trots allt bra efteråt.
Eller ja, jag hade infektion i koppen så dom skickade moderkaka på analys, gav S antibiotika.
Sen fick jag stanna på BB i 4 dagar för att få antibiotika 3 gånger om dagen. Mindre roligt, det ända jag ville var att få komma hem till min son och min man. Och det fick jag ju tillslut.

En ganska så jobbig förlossning med mycket blandade känslor. Men vi är starka i varanndra och går vidare med huvudet högt, stolta över våra fina killar!!

PS.Har tillkommit några inlägg som jag tydligen bara sparat och glömt att publicera... =P

Ursäktar uppehållet... Baby lycka!!

Ja, ni kan säkert lista ut att bebis kommit. Vi fick en fantastisk liten kille den 3/11 kl.22:32 som vägde 4,060 g och var så mycket som 56 cm lång. Kan tillägga att storebror vägde 3,425 g och var 48 cm lång....
Jag kommer i dagarna försöka skriva och berätta om resan ut ur mammas mage. Men just nu hör jag en missnöjd liten kille som behöver tas om hand.

I tårar...IGEN!! Men blir igångsatt..

Blir inte igångsatt nu heller. Min jävla kropp forsätter att motarbeta mig. Är både förbannad och ledsen. Herregud fatta att det kommer inte gå bra om vi inte jobbar ihop. Det är dags nu, dags att sluta och få ut barnet nu.

Inne på neonatal igår hos BB överläkaren för bedömning om hurvida jag KAN bli igångsatt.
Det visade sig att min kropp inte riktigt var redo än. NO SHIT!!!!!
Och läkaren talade om att det bästa för mig och för att få en så bra förlossning som möjligt var att vänta in kroppen några dagar till. Sen gjorde han en halv hinnsvepning, EN HALV!!!!
Han kunde inte göra en hel för att hinnan var fortfarande för tjock, det vill säga inte redo!!!
Jag brast inne på neonatal... Tårarna bara rann och över läkaren såg att jag var helt slut i både kropp och själ. Försökte trösta med att jag skulle få bli igång satt på tisdagen den 5/11 kl.8:30 den dagen kommer jag inte åka hem utan bebis. Sen fick jag några fler sömntabletter. Sen fick vi vänta på att en sköterska skulle komma med eventuellt en tid för igångsättning. Men jag gav upp där och då. Jag kommer få gå tiden ut. Min make satt brevid och jag bara grät... Kändes så hopplöst.

Hon kom med en liten lapp efter ett tag med en rosa lapp om tiden och datumet, men avslutar meningen med att "Denna dagen så kommer vi göra allt för att ni ska få ert lilla mirakel, FÖRUTSATT att BB inte är fullt.
Men va faaaaaan!!!! Var hon tvungen att säga så??? Jag satt redan förstörd över att få vänta ytterligare 5 dagar. Och den lilla tröst han gett mig om att den dagen, är dagen D var som bortblåst.
Så jag kommer förmodligen inte ha den turen, turen är ju inte riktigt på min sida just nu, så jag kommer fömodgligen inte få plats på tisdag utan säkert få vänta ytteligare.
Nu har jag gett upp allt hopp!!!!!!

JAG ORKAR INTE MER!!!!!

Vill bara gråta!
Min kropp, jag, min man, är jätte trötta. Mina man drar ett lass utan dess like. Han är en fantastisk!!
Han kör på, tar hand om hus, barn, FRU, jobbar. Han sliter här som en iller, men nu ser jag att även han börjar bli ordentligt trött. Tror han tycker det är jobbigt att se mig gråta över hur smärtsamt det är att ta sig från A till B. Tårar och åter tårar över hur jobbigt det är just nu. Kan inte vara lätt för min älskade man.
Och jag försöker så innerligen att inte ge upp, att inte brista och falla i tårar. Men det börjar bli riktigt svårt att hålla modet uppe när allt min kropp gör är att motarbeta mig.

Kan inte fatta att min kropp inte fattar att det är dags att slänga in handduken och starta förlossningen nu inann det går illa. Som jag känner nu så börjar jag bli uppriktigt rädd över om jag kommer kunna klara av en förlossning. En jätte oro!! Jag tror inte jag kommer orka... GUD HJÄLP!!
Vet itne vad jag ska ta mig till!! Jag MÅSTE orka... Ge mig styrka, snälla!!!!!

Veckans meny!

Dags igen för ny vecka.. Vi får väl se med tanke på bebis hur det ser ut, om kockan kommer kunna laga maten. Så här är det i alla fall tänkt.

Måndag:  Wienerkorv med potatis mos och ärtor

Tisdag:     Chili con carne med blandris och majs

Onsdag:    Laxgratäng med rotfrukter och kokt potatis

Torsdag:   Panerad kycklingfilé med pepparsås, klyftpotatis och ratatouille

Fredag:     Biff stroganoff med ris och broccoli

Besök på BB igen pga misstanke om fostervatten läckage...

Jaha, ännu ett besök igår... Utan några resultat på igång startning eller förlossning.
Men det var inte därför vi åkte in, även om jag hoppades att det skulle hända nått.

Men lilleman när han föddes kom ut som ett krackelerat nagellack. Hans hud var fruktanvärd och enormt torr. Och det hade att göra med att jag tydligen läckt vatten utan att veta om det. Så när han kom ut frågade dom tom om jag hade gått över tiden för då kan man läcka. Sen hade vi ett helvete att få hans tur bra igen. Vi smorde med allt i vår väg men det hjälpte föga. Det lossnade som hårda kakor och var smärtsamt för han. Nått vi inte ville skulle hända denna gången. Mina flytningar hade börjat bli jätte vattniga, kändes mer som om jag kissade på mig fast ändå inte. Så jag ringde, berätta om min stora och vi fick komma in och kolla.

Och nej! Inget vatten.. Så skönt! Men inget tydde på att förlossningen ens var i närheten, dom undersökte mig. Jag blev jätte ledsen över att min kropp inte ville inse att orken började ta slut. Ledsen och besviken, men ändå glad över att inte läcka vatten i alla fall, så åkte vi hem igen.

Säger som barn brukar, Usch och blää... Storm!!

Usch, storm!!
Vaknade av en ficklampa i ögonen denna morgon. Lilleman gick med ficklampan i högsta hugg, livrädd för mörkret då strömmen gått i morse. Mannen hade vaknat av att min mobil pep konstigt, förmodligen precis när strömmen gick då han satt i laddaren. Så han gick ner och eldade och såg till att presenningen låg kvar över veden ute. Blåste som f*n. Mammas lilla hjärta vaknade en stund senare livrädd över att inte få igång några lampor. Blir ju kolsvart när strömmen går så gatlyktor och allt ger sig. Så han fick gå runt med pappas lilla men super starka ficklampa och passade på att väcka mig. Det är tur att jag har ljusstakar och en tändare i typ varje rum! ;) Jag fick tag i tändaren i vårt sovrum och fick upplyst övervåningen så att lilleman kunde gå ner till far sin där även han hade tänt några ljus och hade brasan i full gång.

Blåser som sjutton fortfarande men är liiite bättre än i morse då vi trodde både hus och tak skulle lyfta.
Fy vilket höst rugg...
Jag som tänkte gå ut och plocka bort lite leksaker som ska in inför hösten. Blir inget med det, här har vi parkerat rumpan framför brinnande braskamin.. Sen har jag lämnat lilleman på dagis och sitter nu och värmer mig med mitt handarbete som precis blivit klart. En mysig, tjock tubhalsduk (kommer bild på den när jag fäst alla trådar) så nu ska jag börja på det sista på lillemans giraff, fattas 1 öra och 4 ben. Sedan göra matchande pannband till halsduken så jag blir nog sittande framför varm brasa hela dagen idag.

Vad ska ni göra för roligt denna höst dag?

Veckans meny!

Veckans middag kommer här...
Denna veckan fick jag till det tycker jag nog. Som vanligt, vill ni ha mina recept så är det bara att maila the_little_missis@yahoo.com eller skriva ett litet inlägg. Kan tipsa om kyckling lasagnen den är både god och enkel. Går att skippa zucchinin och tillägga morot eller nån annan grönsak går även ta bort mozzarella och ta vilken ost man vill variationen är stor...

Måndag: Kyckling lasagne med zucchini och mozzarella samt rårivna morötter

Tisdag:    Fiskgryta med kokt potatis och ärtor

Onsdag:  Pastagratäng med purjolök, parmesan och kokta rotfrukter

Torsdag: Korvstroganoff med ris och kokt majs

Fredag:   Nötfärsbiff med kokt potatis, gräddsås, lingon inlagd gurka och kokta morötter

Sjukhus besök i fredags...

Fick i fredags åka in pga enorma buksmärtor. Visade sig vad jag befarat, att jag fått magkatarr och att jag har enormt mycket foster vatten som dessutom trycker och irriterar en reda irriterad buk.
Inget allvarligt men gjorde ont som fan. Fick bebis kollad av läkare och lill*n mår bra och har gott om plats.
Jo, tack jag känner det..

Jag fick mag medicin som tack och lov gjort susen. Lite skönt var det ändå att få komma in och bli kollad, dels för nu kanske jag slipper mina hemska magsmärtor och kräkningar. Sen fick man ju kollat bebis och veta att hen mår bra.

Sen fick jag reda på att livmodertappen tappat 1 cm och att jag öppnat mig 1 cm, tröstande så är det på gång om kanske inte allt för länge. Vet ju inte riktigt vad det innebär, kanske tar lika lång tid, men det känns ändå inte så avlägset med förlossningen. När jag i början låg med EKG't och lyssnade på hjärtat så säger sköterskan plötsligt "Hmm, har du en värk nu...", lite konstaterande. Jag tittade frågande på min man, sköterskan och utbrast "Har jag det???". Då visade EKG't små förvärkar. "Hoppsan...!", sa jag, "det var en tröst faktiskt." Sen berättade jag att jag har så svåra foglossningar så att jag kan inte riktigt urskilja förvärkar osv. Så hon visade mig hur det såg ut på skärmen och jo visst hade jag förvärkar. Den stickande känslan jag haft ett par dagar visade sig vara förvärkarna och inte bebis.
Tacka gud, det är på gång!! Såååå skönt att veta!
Har ju inte märkt av eller känt nått som tyder på att jag ska föda överhuvudtaget. Men nu kan jag släppa min inre stress över att få gå för länge. Förlossningen är inom räckhåll. Får god lust att börja skrika "Halleluja!"

Nä, jag ska låta bli. Faktum är att det är dags för kalas för svärmor snart så att jag får avsluta...

Veckans meny!

Menyn för denna veckan består av...

Måndag:  Korvgryta med curry, äpple och blandris (råris och vanligt ris tillsammans) samt kokt majs

Tisdag:     Köttfärssås och tagliatelle med rårivna morötter

Onsdag:   Biff Greta med råstekt potatis, senapssås och broccoli

Torsdag:  Citron marinerad lax med hollandaisesås, kokt potatis och gröna ärtor

Fredag:    Strimlad kyckling, pasta, gräddsås och ärtor, majs och paprika mix.

Till dig som kommenterade mitt inlägg "Vill inte mer nu... Fångad i min egen kropp"...

"Må den utan synd kasta första stenen"...

Som det står ovan lite så kände jag när jag fick syn på inlägget som var rent av oförskämt. Jag kommer inte gå in i detalj om vad som stod i det. Alla har tätt till sina åsikter, men i den här bloggen tolereras inga personangrepp!!

Även om graviditeten är jobbig så ångrar jag naturligtvis INTE mitt ofödda barn, älskar det minst lika mycket som mitt först födda och väntar på det lilla livet med all kärlek och lycka.
Den som skickar så dumma kommentarer kan gå gömma sig!! Denna bloggen är som min dagbok och den som inte kan hantera att läsa den kan ju såklart låta bli!

Man måste få tycka och uttrycka att det är jobbigt att vara gravid ibland utan att bli dömd och kallad för dumma saker!!
Jag älskar inte barnet mindre, ångrar det inte på något sätt, ja, jag visste att det kunde bli jobbigt jag är inte dum i huvudet! Men man måste få lov att tycka det är jobbigt mellan åt, utan att höra "Ja, men det kommer ju nått gott ur det.. Det är så att vänta barn.." Ja, det kommer nått rent fantastiskt ur det, vet att det är så. Men jag vill bara få brista, häva ur mig, skrika "Fan jag vill inte mer!! Nu får tiden snällt gå aningen fortare...".
Men inte att glömma att första graviditeten var i förhållande till denna en dans på rosor. Vilket gör denna GRAVIDITETEN mycket mer påfrestande, INTE BARNET!! Kan ni inte klara av att läsa utan någon som helst förståelse då kan ni låta bli. Som jag skrev i inlägget. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig.
Jag ville skriva av mig (lite anledningen till min blogg), det FÅR vara jobbigt!
Annars...Ge fan i och läs!

Mama has done it again!!!

Japp, så sant!!
Det är ingen nytt, ni har hört det förut, men jag kan inte låta bli... Jag har åter fyndat på tradera!!
Idag vann jag 3 par byxor till lilleman, 2 av paren vann jag för 3:-/st (porto 24:-) och det 3:e 20:-
(porto 36:-).  Alla 3 paren var i nyskick, använda ett par gånger bara. Sen fick jag hem mitt klädpaket med 6 par tröjor som jag vann för 167:- inkl. porto. Vintern räddad saknas bara vinter mössa, riktiga vinter vantar och vinter kängor.

Lika roligt varje gång, speciellt när man slår ihop och slår ut och ser att plaggen kostat ca 25-35:-/ st.
Du hittar sällan kläder på Hm eller Lindex för den summan. Men som jag säkert sagt förr, man måste tänka till och inte ge efter så att man betalar för mycket hur snygga, bra eller billigt det låter.
Kompisen fick ett klädpaket med 7 tröjor för 748:-, dvs ca 106:-/plagget. När hon sedan tittar närmare på köpet insåg hon att hon köpt begagnade tröjor för en summa hon kunde köpt nya nästan lika många för (om man letar extra priser). Så ska ni bjuda tänk efter, kolla internet sidorna för dom butiker ni handlar på och se vad priset ligger. Sen är det bara att stålsätta sig och shoppa loss...
Dags att hämta lilleman...

Veckans meny!

Då var det ny vecka och nya maträtter.

Måndag: Gratinerad falukorv med tomatsås, rårivna morötter och potatismos

Tisdag:    Kassler i bergakungenssås med ris och kokt broccoli

Onsdag:   Kokt torsk med äggsås, kokt potatis och ärtor

Torsdag:  Stekt fläskkotlett med brunsås, kokt potatis och kokta morötter

Fredag:    Marinerad kyckling med bulgur/råris kokta bland-grönsaker

OBS! Råkade se att en del av mina inlägg inte lagts upp/publicerats utan bara sparats. Så dom har jag nu publicerat så dom finns på bloggen, om ni undrar vad alla nya inlägg kommer ifrån...

Vill inte mer nu... Fången i min egen kropp!!!

Usch vad jag inte vill mer...
Jag har fått magkatarr, jag kräks och mår illa, har extrema foglossningar, min vänstra höft har gett sig (dvs värker enormt och låser sig så jag får jätte svårt att gå och stå periodvis), mitt blygdben är överansträngt (av bebis som trycker på bla nerver o dylikt) så att jag har svårt för att sitta och röra mig, lågt blodtryck = svimmningar och yrsel, problem med händerna (karpateltunnlarna förmodligen sa läkaren) dom fullständigt domnar bort...
Och med alla dessa fantastiska åkommor har jag en vild trotsig, men också underbar 3 åring att jaga, leka med och ta hand om.

Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig på något vis. Jag är bara väldigt trött, uppgiven dels över att inte kunna leka med min son i mer än knappt 10 min åt gången då han oftast vill sitta på golvet och leka. En nästintill omöjlighet vissa dagar. Jag kan inte sköta mitt hem ordentligt, kan inte sitta eller stå utan smärta...
Jag är fånge i min egen kropp!!!
Kände aldrig så här med sonen. Hade foglossningar på slutet men dom gick absolut att leva med. Jag grät inte i tid o otid pga smärta, uppgivenhet över att inte kunna vara med sonen som förrut, frustration över att inte kunna göra något åt situationen... Jag vet att det kommer nått gott av det. Det får jag talat om för mig hela tiden. Tyvärr ändrar inte det min frustration och förtvivlan över all smärta.

Herregud med lilleman spelade jag fotbollsgolf i slutet av 7:e månaden, 2 veckor innan bf stod jag på florist hörnan och planterade blommor stående i 2 timmar, dagen han var beräknad gick jag och mannen lång promenad. Visst var det tungt och fogarna gav sig till känna men det gick absolut att leva med. Fick jag bara vila en stund, ta några pauser så var jag som en ny människa. Men skulle jag ta samma tur idag, då skulle jag komma kanske 3-4 meter innan värken skulle bli för stor och mannen skulle få stötta mig hem. Sen skulle jag få ta kryckorna för resten av den dagen följt av smärta och problem med att röra mig i 2 dagar efter.

Vill bara att liten kommer så snart det bara går så att jag kan få tillbaka min kropp och få tillbaka min vardag.. Känner mig väderlös på alla punkter men speciellt som mamma, då min son inte alls får det han behöver.
Deprimerad?? Ja, en aning....

Veckans meny!

Japp, eftersom jag helt missade förra veckan så har jag nu kommit på att jag får göra menyn på söndagen och skriva den med detsamma. Här kommer denna veckan i alla fall.

Måndag:  Köttfärsröra med ris och majs

Tisdag:     Falukorv i ugn med tomat, potatismos och rostad lök

Onsdag:   Nötköttsgryta med pasta och broccoli

Torsdag:  Grillad hel kyckling med råris och ratatouille

Fredag:    Fiskgratäng med örter, kokt potatis och kokta ärtor

Liten rosa scarf..

Ja, jag stickade en liknande till sonen när han var bebis. Ungefär som en liten scarf, lagom till en liten under året. Den skyddar halsen/bröstet och sitter bra med tanke på att dom inte direkt har några halsar att vira halsduk runt. Och på hösten är en sådan här lagom att ha istället för en varm, knölig polokrage.
Enkel att göra och går att göra med knappar, blommor eller liknande för att piffa upp.
Eftersom det är en liten rosa klädd tjej fick det bli en rosa med blommor...

Degar med sonen.. Lika roligt varje gång!

Jag tror nog närmare bestämt att jag tycker det är roligare att dega (som dom kallar det på dagis) än vad lilleman gör. Och han kan sitta i timmar..
Är jätte mysigt att sitta och pyssla med honom vid bordet som när man degar ritar eller målar.
Hur gott som helst!! Lyckades göra lite roliga saker som lilleman stoppade ner i en press och mosade. Tyckte han var gör skoj, lyckades faktiskt skapa fram en ros. Försöker lära mig göra rosor i marsipan och sockerpasta och då är play doh mycket bra att lära sig med.

Som jag har längtat!!

Hösten närmare sig. Och jag har faktiskt inte så ont av det längre. Men gud vad jag har längtat efter att få gå upp en ruggig morgon och sätta i gång braskamin och elda lite. Finns det något mysigare???

Potträningen... Snart i mål!!!

Det går framåt må jag säga. Han har hade lite olyckor i förra veckan, men inga pölar på golven utan mer en femkrona i kalsingarna. Men denna veckan hade han inte en ända olycka!!
Fröken berättade att olycks-påsarna på hans hylla var pga att han haft för bråttom, tagit på sig kalsongerna innan fröken hunnit torka.
Både hon och jag ansåg inte att det räknades som olyckor, bra jobbat mammas kille!!

Vi har också märkt att vi inte behöver fråga längre. Han säger till, däremot om vi är ute så frågar vi nån enstaka gång och går på test kissning för att vara på säkra sidan och det har visat goda resultat.
Inga olyckor hittills ute eller i bilen!
Han hade nu i veckan tom väckt maken runt 2-tiden på natten genom att ropa -"Måste kissa!!" från sitt rum.
Det kallar jag framsteg!

Sen har vi ju dom tillfällen där hans envishet sätter sig emot toabesöken. Där han inte vill gå fast han, tex, druckit massor men säger att han inte behöver. Han kan då försöka hålla och dra i sin lilla vän för att hålla tillbaka, undvika olycka och försöka smita toa besöket. Men det är ju ganska så uppenbart så det har ju vi redan klurat ut. Och då är det bara att ge med sig, vilket han 9/10 gånger gör.

Fast även om han har sina bråkiga dagar så har han i alla fall kommit på hur det känns eftersom han säger till allt mer. Han har även visat att han kan hålla sig allt längre för varje vecka som går. Han kan hinna springa in om han är ute och leker, det är inte ofta 5-kronan i brallan uppstår. Om han inte krånglar då det vill säga.
Känns som om vi snart är helt i mål och kan skippa dom 75 st ombytena till dagis och kanske bara ha 2-3 st.
Det är mammas STORA kille numera... *snyft*

Veckans meny.... Bättre sent än aldrig...

Ja, här kommer menyn. Missade det i måndags, men bättre nu än aldrig..

Måndag:    Köttfärsröra med spaghetti och blomkål

Tisdag:       Vitlökskryddad kycklingfilé med ris och majs

Onsdag:     Pasta Carbonara med gröna ärtor

Torsdag:    Kotlett i ugn med senapssås, potatismos och broccoli

Fredag:      Fiskgratäng med kokt potatis och ärtor

Veckans middags meny!

Tänkte jag skulle göra så att jag varje vecka skriver vår veckomeny.
Skulle man då ha ide torka på vad man ska äta till middag så är ni mer än välkommen att kika och fråga om recept. Ni som läser får gärna komma med egna tips på middagar. Ibland får ju även jag idé torka och fastnar vid viss sorts mat

Här kommer veckans meny:

Måndag:   Korvgryta med äpple, curry och ris samt kokt blomkål

Tisdag:      Kycklinglasagne med grönsallad och rårivna morötter

Onsdag:    Chili con carne med ris

Torsdag:   Köttfärslimpa med gräddsås, kokt potatis, kokta moröter, inlagd gurka och lingon

Fredag:     Ugnsrostad laxsida med räksås, kokt potatis och gröna ärtor


Skriver dock bara mån-fre då vi gemensamt brukar fixa middagen på helgerna.
Jag försöker variera maten och göra så mycket som möjligt barnvänligt, maten ska helst inte ta för lång tid att göra iom att man har en ivrig 3-åring i hälarna. Så mycket ligger mellan 30-40 minuter.
Och jag försöker i den mån jag kan variera kosten varje vecka mellan ris, pasta, potatis, bulgur, råris och fullkornspasta. Samma med kyckling, fisk, kött, nötkött och korv. Dessutom har vi mer eller mindre alltid grönsaker antingen till maten eller i maten.
Målet i min meny är dock att alltid ha en dag med fisk och en dag med kyckling något som jag lyckats hålla så gott som varje vecka.

Många gånger försöker jag även parera maten så att man ska slippa för mycket svinn. Vi svenskar är ju kända för att slänga mat som det inte är nått fel på. Och jag försöker då tänka en extra gång på vad det blir för rester över redan när jag skriver menyn. Jag har ju min pytt låda i frysen där allt utom fisk hamnar, när den är full blir det pyttipanna. Ibland när vi har kokt potatis en dag så kan vi ha stekt potatis en annan.
Samma med ris. Har vi ris en dag kan vi ha stekt en annan, har vi pasta över kör vi en låda av nått slag. Allt för att slänga så lite som möjligt. Dessutom blir det matlådor till mannen så gott som varje dag. Och det blir billigare matkonto av att inte slänga så mycket. Ju mer du kan återvinna ju mer pengar sparar du.
Tror jag kan vara en aning skadad över att jobba i restaurang där jag själv kockat och sett och lärt mig att ta vara på maten som blir över. Det låter kanske krångligt och jag som jobbar med mat tycker att det är lätta självklara tanke gångar men naturligtvis behöver man inte krångla till det så.
Viktigast kan jag tycka är väl ändå en varierad kost, gärna med så mycket grönsaker som möjligt.

Sen är jag inte inbiten på att maträtterna ska vara just på dagen. Det händer att jag lagar måndags menyn på onsdagen osv. Det är ju saker i livet som ibland dyker upp och ställer till det. Händelser som gör att just den dagen funkade inte den typen av mat.
Tex som för nån vecka sedan då lagade jag fredagens mat på tisdagen då jag skulle iväg på tisdags date.
Ändrade just för att maten som skulle lagats då hade tagit för lång tid och jag hade blivit sen, fredags menyn tog bara 20 minuter att laga. Men jag håller mig nästan alltid till menyn även om dagen den ska lagas på ändras. Detta bara för att jag handlar därefter. Då är det oftast bara dessa ingredienser som finns hemma just den veckan. Bon apetit!! Dags för korvgryta!!

Vill ha, vill ha, vill ha.... Gör ont ända in i benmärgen...

Jag är inne i en HA-period. Jag vill bara ha och ha.
Just nu är jag inne på blocket och letar porslin, har tröttnat på att vi inte har nått fin porslin att servera med. Likaså uppläggningsfat. Äger 2 giganter till runda uppläggningsfat och 4 mini ovala. Thats it!
Inget som jag kan använda om jag inte ska servera till  antingen 100 personer eller 2.
Och jag har inga fin tallrikar utan genomskinliga glastallrikar/assietter som börjar bli riktigt slitna...

Jag har köpt mig en söt liten kaffe servis dock saknar jag mjölkkanna och sockerskål till den. Men jag ska skaffa mig en till kaffeservis så småningom. Men just nu är jag ute efter en äldre matservis.
Hittade då till min stoooora tjusning dessa på blocket...

Denna för....hör och häpna...500:-!!! Dock en ganska så bra bit härifrån, Ulricehamn....
Men här kommer den jag absolut skulle kunna åka och köpa i morgon om jag hade pengarna
(dessa förbaskade pengar vad dom ställer till det jämt!) en som har ALLT det jag vill ha fast till en något saftigare peng... =( Behold.... Precious....!!!!

Visst är den fiiiin...!!!! 58 delar 12 av alla tallrikar/assietter osv!!!! VILL HA, VILL HA, VILL HAAAA!!!!!
Vill ha så mycket så det gör ont i kroppen!!! Ont ända in i benmärgen!!! Den finns förvisso i Kungälv, men det struntar jag i vad gäller denna. Den resan är den värd!!!
Hade inte prislappen (....1750:-....) varit så saftig hade jag tom önskat mig den i 30-års present!!!
Då hade jag haft en komplett mat servis för resten av mitt liv....
Vet jag låter dramatisk.... Men ibland blir man bara kär.... Tyvärr då i allt för dyra grejer men ändå....
Då ska vi inte ens prata om den andra kaffe servisen jag hittade som jag också blev helt förälskad i, dock till en lite mindre peng men inte tillräckligt liten så jag kan köpa den. Dessutom finns den i grannkommun bara 25 minuter bort...något retligt...vill bli riiiik.... =(

Visst är den söööööt!!!!! Dom ska ha 1000:- för den och det är 12 av koppar/fat/assietter...
Nä, usch vad jag har ont i själen, kan man bli så förälskad i materiella saker..?
Jag ska sluta kolla på blocket nu innan jag blir allt för deprimerad. Men som sagt vill ha så mycket så det gör ont i kroppen speciellt vad gäller matservisen.... Hur ofta hittar man en HELT komplett servis som inte kostar 4000:-....? Nä, jag får gå och deppa i soffan... =(

Skoooooor..... Dreeeeeeeglaaaaaaar!!!!!

Aaaaaw, nu skulle bara ana vad jag längtar tills jag kan köpa dessa alla snygga skor som finns ute nu...
Det underbara är att dom ser ju ut som mina gamla skor från mina tonår, vad jag har saknat den sortens sko... Blir lite nostalgisk!!
Och nu när dom här igen och 10 ggr snyggare än dom va på "min tid".
Usla är att jag inte kan köpa mig några. Aningen frustrerande...! Me love shoes!!!!
Min man skulle bara ana vad jag kommer handla skor om jag kommer ner till min normal vikt igen.

Så här såg mina ut....

Under har jag försökt att hitta några som liknar mina... Tänk dock på att mina är väl använda, såpass att dom faktiskt åkte i bingen efter svår separations ångest...RIP!

Ni kan ju då förstå hur lycklig jag blir när jag ser att mina inte slängdes förgäves. Liknande skor går ju faktiskt att köpa nu. Så, så fort denna lilla knort är ute och mamma kommit på fötter... Då ska ni få se, jag ska ner i vikt och jag SKA klämma mig i dessa skor igen... Får tillägga att när jag bar mina skor sist så vägde jag 64 kg och var vältränad. Så är INTE fallet idag... (då menar jag innan jag blev med gravid med mina kottar) Jag har inte tagit så väl hand om mig själv de sista åren. Så detta får bli min "morot"!! Går jag ner kan jag åter stoltsera runt i dessa ur läckra skor... =) Underbar tanke!!

Sjukskriven och HELT ensam hemma på dagarna... Hmm...

Foglossningen har vunnit!!
Jag är numera sjukskriven, får se mig besegrad.

Jag är ju en ganska envis människa som inte vill vara hemma, jag vill jobba och få min lön.
Men kanske inte på bekostnad av min hälsa. Blev lite dumförklarad av sjukgymnasten som ansåg att jag redan borde vara hemma. Att jag var oansvarig (sa han indirekt) som inte såg till att vila för att slippa eventuella men efter graviditeten. Kan tyckas ja, men så långt tänkte inte väl jag...

Trots att jag är hemma är min lille kille på dagis fast kortare dagar. Det känns lite olustigt att lämna honom, gå hem och veta att han bara är ca 100-200 m bort från mig.
Men det är ju för hans bästa (påminner jag mig själv om..) för han behöver sina kompisar på dagis.
Dom gör ju sådant jag just nu inte är kapabel till att göra med honom.
Efter en dag i lekparken är jag ju nästan ett kolli. Vi såg ju hur bra han mådde hemma under semestern...
Han vill ju att det händer saker hela tiden, var minut, 7 dagar i veckan. Mamma får bara bita ihop även om hon skulle vilja ha sin goding hemma hela dagarna. Tror att både han och jag i slutänden skulle bli galna på varann...

Men konstigt känns det ändå att helt plötsligt vara hemma HELT ENSAM flera dagar i rad.
Det har varken jag eller maken varit sen sonen föddes... Inget vi saknat heller!!!
Men det är en omställning som heter duga. Är så van vid 250 km/h hela dagarna, där det ska hinnas med städning, tvätt, lek, handling, matlagning, jobb. Helt plötsligt tömde jag alla tvätt korgar och fick bort all tvätt, vikt och på sina platser på 1 ½ dag. Det brukar jag hålla på med lite hela tiden, varje dag. Man kan säga att våran maskin går ungefär varannan dag. Så tvätt finns alltid att pyssla med.
Städningen dock tar ju lite tid i och med att jag får vila lite mellan åt. Men ändå, tänk er att kunna dammsuga utan att lilleman springer runt benen och ska försöka leka monster med dammsugaren, eller köra över fötterna med sin gåbil (som han då sitter o kör) då han alltid ska jaga mig. Att kunna laga mat utan att han ska "hjälpa" sött ja, men inte alltid och varje måltid. Eller som oftast när jag ska laga mat, bråkar i brist på uppmärksamhet. Kunna laga mat i lugn och ro. Bara att få gå på toa... Antingen följer han med (då han pottränas fortfarande) eller står utanför dörren och bonkar och stökar.
Hur höll jag mig sysselsatt innan jag fick barn?? Hur fick jag dagarna att gå? Får ju panik över att jag stundvis inget har att göra.... Åååå, känner mig lite fången i min egen kropp...

Fortsättning "Gråååt..." hej och välkommen till verkliga livet som småbarns mamma... =(

Jag somnade ifrån er igår... Men här kommer fortsättningen...

Ja, jag föll i gråt och grät  tills mannen kom hem efter jobbet. För jag är mänsklig!
Vi har det inte som många andra skriver perfekta livet, barnet, inga bråk, inga skrik. Livet perfekt, harmoniskt... Inget guld och gröna ängar här, inte varenda dag.

Det är med sorg jag talar om att min son har blivit ett litet monster. Jag älskar honom villkorslöst!! Men som mamma blir man förtvivlad när man ser att ens son inte ens reagerar det minsta på tillsägning.
Man tvivlar på sig själv som mamma "Herregud!! Han lyssnar inte det minsta vad gör JAG för fel..?" och med hans beteende det sista började jag tom fundera på om det faktiskt var nått fel. En ännu hemskare tanke för jag vet ju innerst inne att han kan vara from som ett lamm, vara den goa unga jag vet finns. Ute och i affärer är det extremt sällan han beter sig illa och gör han det är det många gånger trötthet som spelar roll.

Vi har kört med att ta dom käraste ägodelar, varpå han flinar och säger "Ja, ta dom. Släng dom.." eller som time out när han betett sig riktigt illa. Det är sittandes i hallen på golvet med stängd dörr. Jag vet att det finns många som höjer ögonbrynen nu. Men det skiter jag i, jag vet liksom inget annat som kan tänkas bita på han.

Ibland förstår han, sitter av sina minutrar, ledsen och kommer ut och säger förlåt. Är sedan på bättre humör och mer lyhörd. Andra dagar bara han springer ut gapskrattandes och slår vad han kommer åt, gapar skriker men på ett lekfullt sätt. Varpå man får gå in och sätta honom i hallen 1000 gånger innan han sansar sig och sitter kvar. Men märker ändå att han  inte förstått att han gjort fel då han oftast 2 sekunder senare gör samma dumma grejer. Där allt då börjar om på nytt.

Jag känner mig så jävla maktlös, vad fan ska jag ta mig till??
Ingenting vi gör eller säger biter på honom, han bara latjar, skrattar och slåss.
Vissa dagar känns det som om jag inte kan klara av min egen son, känner mig väderlös...
Jag har tappat humöret så till den grad då jag har stått och skrikit åt mitt eget barn, tagit tag i honom, fallit i gråt, försökt prata lugnt, you name it och jag har gjort det.
Vissa sidor av mig själv jag varken gillar eller vill se..
Jag vet inte vad mer vi kan göra... Snart kommer syskonet och jag är rädd för att barnet ska få stress problem, hörselskador osv. om vi inte får bukt på vår son.

Jag vet att barn trotsar, att det är faser dom måste gå igenom. Men ibland tar förtvivlan över som i onsdags, och man funderar, hittar inte ut och faller ner i en grop. Tur nog har jag min man som plockar upp mig. Men det löser inte dom dagar då min son inte går att hantera.
Då det är som att, bokstavligt talat, prata till en vägg. Där då orken inte räcker för ännu en fajt.

Känslan om jag verkligen är mamma material ränner igenom huvudet, och det kommer en liten till. Är jag galen?
Tvivlan på mig själv växer när det blir så här... Och den går liksom inte ska av sig.
Många jobbiga tankar kring om jag verkligen är gjord för att vara mamma dyker upp.
Människor i min närhet säger att det är normalt såväl för hans beteende som med mina tankar kring det hela. En liten tröst. Men tankarna skingras inte ändå..

Nä, det är dags att kravla sig ur gropen och försöka samla nya krafter. Packa lilleman och åka till mor och U.

Att få se rakt in i själen på mig på detta vis ger mig lite ångest. Men jag skriver det hela för att jag vet att mammor/pappor som har det som jag själv. Förmodligen sitter hemma och läser om hur bra alla andra har det, hur bra och underbart allt fungerar. Och får sedan jävligt dåligt samvete för över hur man själv har det hemma. Hej och välkommen till verkliga livet som småbarns mamma... Du är inte ensam, även om det verkar så, vi fler än vad man tror...

Gråååt....

Igår brast jag ut i gråt...
Min älskade lilla sons trots tillsammans med trött, känslig och gravid mamma med extrema foglossningar i heeela bäckenet. Ingen bra kombination...

Vi har försökt göra sonen blöjfri under semestern. Det har funkat så länge vi varit hemma men det är vi ju inte hela tiden och då åker blöjan på. Men så bestämde vi att jag vi köra sista veckan varje dag då vi inte ska göra några större resor.
Mitt ganska så lugna, snälla barn har förvandlats till ett litet monster som slåss, spottar, skriker, sparkar och gör en mängd dumma grejer. Mitt i "operation blöjfri".
Inte heller bästa kombinationen.

Och dom 2 sista veckorna har inte varit en dans på rosor, så igår gick det inte längre hålla modet uppe...

Nu vaknade sonen med ett vrål...jag återkommer...

Semestern snart slut...

Japp, sorgligt men sant. Sista veckan för mig och lilleman..
Fast snart får jag förhoppningsvis gravidpenning, sen är jag ju mamma ledig efter början av november. Så inget att klaga på.

Semestern har varit en liten berg och dal bana, men en underbar sådan. Vi har gjort massor såsom Borås djurpark med syster och hennes C o deras lilla dotter. Vi har varit på sommarland med mammor och barn från dagis. Lilleman fick busa med sina bästa vänner och hade jätte roligt. Sen har vi promenerat i Smögen och tagit båt över till kungshamn-mycket nöjd lilleman efter den resan. Sen har vi badat massor, tagit utflykter, åkt ett gammalt tåg med ånglok med piknick korg. Haft en nöjd son nästan hela semestern, dock har 3 årstrotset börjar nå oanade höjder. Detta har förgyllt tråkiga dagar..

Men vi har haft det bra med kanon väder mer eller mindre heeela semestern...
Underbart...

Uppdaterat på virknings fronten var ett tag sedan...

Här kommer lite grejer jag gjort till sonen. Väldigt uppskattade kan jag ju lova...
Leker med dom som bara den.

      

Hamburgare med pommes frites                Köttbullar med pastaskruvar/makaroner och ketchup

En pizza-slize som skulle blivit en hel pizza men.. Den var lite besvärlig så jag har låtit det bli bara än för tillfället.

Nu när jag sett hur uppskattat det var så ska jag göra bakverk till systerdotterns 1 årsdag... 

Rekommenderar er som kan och har smått, lätta att göra och gillas skarpt av dom små.

Semester...

Nej, jag har inte glömt er...

Nu är jag inte så jätte bra på ge er täta inlägg. Men tyvärr så kommer dom glesare än innan...

För jag har äntligen...S.E.M.E.S.T.E.R!!!!! Och kanon väder för en gångskull. Men jag ska försöka hålla er uppdaterade. Fast det får bli en annan dag, just idag är det 26 grader och strålande solsken...

Så vi ska ta ett dopp i en av våra tusen sjöar...