onsdag 30 oktober 2013

JAG ORKAR INTE MER!!!!!

Vill bara gråta!
Min kropp, jag, min man, är jätte trötta. Mina man drar ett lass utan dess like. Han är en fantastisk!!
Han kör på, tar hand om hus, barn, FRU, jobbar. Han sliter här som en iller, men nu ser jag att även han börjar bli ordentligt trött. Tror han tycker det är jobbigt att se mig gråta över hur smärtsamt det är att ta sig från A till B. Tårar och åter tårar över hur jobbigt det är just nu. Kan inte vara lätt för min älskade man.
Och jag försöker så innerligen att inte ge upp, att inte brista och falla i tårar. Men det börjar bli riktigt svårt att hålla modet uppe när allt min kropp gör är att motarbeta mig.

Kan inte fatta att min kropp inte fattar att det är dags att slänga in handduken och starta förlossningen nu inann det går illa. Som jag känner nu så börjar jag bli uppriktigt rädd över om jag kommer kunna klara av en förlossning. En jätte oro!! Jag tror inte jag kommer orka... GUD HJÄLP!!
Vet itne vad jag ska ta mig till!! Jag MÅSTE orka... Ge mig styrka, snälla!!!!!

måndag 28 oktober 2013

Veckans meny!

Dags igen för ny vecka.. Vi får väl se med tanke på bebis hur det ser ut, om kockan kommer kunna laga maten. Så här är det i alla fall tänkt.

Måndag:  Wienerkorv med potatis mos och ärtor

Tisdag:     Chili con carne med blandris och majs

Onsdag:    Laxgratäng med rotfrukter och kokt potatis

Torsdag:   Panerad kycklingfilé med pepparsås, klyftpotatis och ratatouille

Fredag:     Biff stroganoff med ris och broccoli


Besök på BB igen pga misstanke om fostervatten läckage...

Jaha, ännu ett besök igår... Utan några resultat på igång startning eller förlossning.
Men det var inte därför vi åkte in, även om jag hoppades att det skulle hända nått.

Men lilleman när han föddes kom ut som ett krackelerat nagellack. Hans hud var fruktanvärd och enormt torr. Och det hade att göra med att jag tydligen läckt vatten utan att veta om det. Så när han kom ut frågade dom tom om jag hade gått över tiden för då kan man läcka. Sen hade vi ett helvete att få hans tur bra igen. Vi smorde med allt i vår väg men det hjälpte föga. Det lossnade som hårda kakor och var smärtsamt för han. Nått vi inte ville skulle hända denna gången. Mina flytningar hade börjat bli jätte vattniga, kändes mer som om jag kissade på mig fast ändå inte. Så jag ringde, berätta om min stora och vi fick komma in och kolla.

Och nej! Inget vatten.. Så skönt! Men inget tydde på att förlossningen ens var i närheten, dom undersökte mig. Jag blev jätte ledsen över att min kropp inte ville inse att orken började ta slut. Ledsen och besviken, men ändå glad över att inte läcka vatten i alla fall, så åkte vi hem igen.

måndag 21 oktober 2013

Säger som barn brukar, Usch och blää... Storm!!

Usch, storm!!
Vaknade av en ficklampa i ögonen denna morgon. Lilleman gick med ficklampan i högsta hugg, livrädd för mörkret då strömmen gått i morse. Mannen hade vaknat av att min mobil pep konstigt, förmodligen precis när strömmen gick då han satt i laddaren. Så han gick ner och eldade och såg till att presenningen låg kvar över veden ute. Blåste som f*n. Mammas lilla hjärta vaknade en stund senare livrädd över att inte få igång några lampor. Blir ju kolsvart när strömmen går så gatlyktor och allt ger sig. Så han fick gå runt med pappas lilla men super starka ficklampa och passade på att väcka mig. Det är tur att jag har ljusstakar och en tändare i typ varje rum! ;) Jag fick tag i tändaren i vårt sovrum och fick upplyst övervåningen så att lilleman kunde gå ner till far sin där även han hade tänt några ljus och hade brasan i full gång.

Blåser som sjutton fortfarande men är liiite bättre än i morse då vi trodde både hus och tak skulle lyfta.
Fy vilket höst rugg...
Jag som tänkte gå ut och plocka bort lite leksaker som ska in inför hösten. Blir inget med det, här har vi parkerat rumpan framför brinnande braskamin.. Sen har jag lämnat lilleman på dagis och sitter nu och värmer mig med mitt handarbete som precis blivit klart. En mysig, tjock tubhalsduk (kommer bild på den när jag fäst alla trådar) så nu ska jag börja på det sista på lillemans giraff, fattas 1 öra och 4 ben. Sedan göra matchande pannband till halsduken så jag blir nog sittande framför varm brasa hela dagen idag.

Vad ska ni göra för roligt denna höst dag?

Veckans meny!

Veckans middag kommer här...
Denna veckan fick jag till det tycker jag nog. Som vanligt, vill ni ha mina recept så är det bara att maila the_little_missis@yahoo.com eller skriva ett litet inlägg. Kan tipsa om kyckling lasagnen den är både god och enkel. Går att skippa zucchinin och tillägga morot eller nån annan grönsak går även ta bort mozzarella och ta vilken ost man vill variationen är stor...

Måndag: Kyckling lasagne med zucchini och mozzarella samt rårivna morötter

Tisdag:    Fiskgryta med kokt potatis och ärtor

Onsdag:  Pastagratäng med purjolök, parmesan och kokta rotfrukter

Torsdag: Korvstroganoff med ris och kokt majs

Fredag:   Nötfärsbiff med kokt potatis, gräddsås, lingon inlagd gurka och kokta morötter

lördag 19 oktober 2013

Sjukhus besök i fredags...

Fick i fredags åka in pga enorma buksmärtor. Visade sig vad jag befarat, att jag fått magkatarr och att jag har enormt mycket foster vatten som dessutom trycker och irriterar en reda irriterad buk.
Inget allvarligt men gjorde ont som fan. Fick bebis kollad av läkare och lill*n mår bra och har gott om plats.
Jo, tack jag känner det..

Jag fick mag medicin som tack och lov gjort susen. Lite skönt var det ändå att få komma in och bli kollad, dels för nu kanske jag slipper mina hemska magsmärtor och kräkningar. Sen fick man ju kollat bebis och veta att hen mår bra.

Sen fick jag reda på att livmodertappen tappat 1 cm och att jag öppnat mig 1 cm, tröstande så är det på gång om kanske inte allt för länge. Vet ju inte riktigt vad det innebär, kanske tar lika lång tid, men det känns ändå inte så avlägset med förlossningen. När jag i början låg med EKG't och lyssnade på hjärtat så säger sköterskan plötsligt "Hmm, har du en värk nu...", lite konstaterande. Jag tittade frågande på min man, sköterskan och utbrast "Har jag det???". Då visade EKG't små förvärkar. "Hoppsan...!", sa jag, "det var en tröst faktiskt." Sen berättade jag att jag har så svåra foglossningar så att jag kan inte riktigt urskilja förvärkar osv. Så hon visade mig hur det såg ut på skärmen och jo visst hade jag förvärkar. Den stickande känslan jag haft ett par dagar visade sig vara förvärkarna och inte bebis.
Tacka gud, det är på gång!! Såååå skönt att veta!
Har ju inte märkt av eller känt nått som tyder på att jag ska föda överhuvudtaget. Men nu kan jag släppa min inre stress över att få gå för länge. Förlossningen är inom räckhåll. Får god lust att börja skrika "Halleluja!"

Nä, jag ska låta bli. Faktum är att det är dags för kalas för svärmor snart så att jag får avsluta...

måndag 14 oktober 2013

Veckans meny!

Menyn för denna veckan består av...

Måndag:  Korvgryta med curry, äpple och blandris (råris och vanligt ris tillsammans) samt kokt majs

Tisdag:     Köttfärssås och tagliatelle med rårivna morötter

Onsdag:   Biff Greta med råstekt potatis, senapssås och broccoli

Torsdag:  Citron marinerad lax med hollandaisesås, kokt potatis och gröna ärtor

Fredag:    Strimlad kyckling, pasta, gräddsås och ärtor, majs och paprika mix.

Till dig som kommenterade mitt inlägg "Vill inte mer nu... Fångad i min egen kropp"...

"Må den utan synd kasta första stenen"...

Som det står ovan lite så kände jag när jag fick syn på inlägget som var rent av oförskämt. Jag kommer inte gå in i detalj om vad som stod i det. Alla har tätt till sina åsikter, men i den här bloggen tolereras inga personangrepp!!

Även om graviditeten är jobbig så ångrar jag naturligtvis INTE mitt ofödda barn, älskar det minst lika mycket som mitt först födda och väntar på det lilla livet med all kärlek och lycka.
Den som skickar så dumma kommentarer kan gå gömma sig!! Denna bloggen är som min dagbok och den som inte kan hantera att läsa den kan ju såklart låta bli!

Man måste få tycka och uttrycka att det är jobbigt att vara gravid ibland utan att bli dömd och kallad för dumma saker!!
Jag älskar inte barnet mindre, ångrar det inte på något sätt, ja, jag visste att det kunde bli jobbigt jag är inte dum i huvudet! Men man måste få lov att tycka det är jobbigt mellan åt, utan att höra "Ja, men det kommer ju nått gott ur det.. Det är så att vänta barn.." Ja, det kommer nått rent fantastiskt ur det, vet att det är så. Men jag vill bara få brista, häva ur mig, skrika "Fan jag vill inte mer!! Nu får tiden snällt gå aningen fortare...".
Men inte att glömma att första graviditeten var i förhållande till denna en dans på rosor. Vilket gör denna GRAVIDITETEN mycket mer påfrestande, INTE BARNET!! Kan ni inte klara av att läsa utan någon som helst förståelse då kan ni låta bli. Som jag skrev i inlägget. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig.
Jag ville skriva av mig (lite anledningen till min blogg), det FÅR vara jobbigt!
Annars...Ge fan i och läs!

onsdag 9 oktober 2013

Mama has done it again!!!

Japp, så sant!!
Det är ingen nytt, ni har hört det förut, men jag kan inte låta bli... Jag har åter fyndat på tradera!!
Idag vann jag 3 par byxor till lilleman, 2 av paren vann jag för 3:-/st (porto 24:-) och det 3:e 20:-
(porto 36:-).  Alla 3 paren var i nyskick, använda ett par gånger bara. Sen fick jag hem mitt klädpaket med 6 par tröjor som jag vann för 167:- inkl. porto. Vintern räddad saknas bara vinter mössa, riktiga vinter vantar och vinter kängor.

Lika roligt varje gång, speciellt när man slår ihop och slår ut och ser att plaggen kostat ca 25-35:-/ st.
Du hittar sällan kläder på Hm eller Lindex för den summan. Men som jag säkert sagt förr, man måste tänka till och inte ge efter så att man betalar för mycket hur snygga, bra eller billigt det låter.
Kompisen fick ett klädpaket med 7 tröjor för 748:-, dvs ca 106:-/plagget. När hon sedan tittar närmare på köpet insåg hon att hon köpt begagnade tröjor för en summa hon kunde köpt nya nästan lika många för (om man letar extra priser). Så ska ni bjuda tänk efter, kolla internet sidorna för dom butiker ni handlar på och se vad priset ligger. Sen är det bara att stålsätta sig och shoppa loss...
Dags att hämta lilleman...

måndag 7 oktober 2013

Veckans meny!

Då var det ny vecka och nya maträtter.

Måndag: Gratinerad falukorv med tomatsås, rårivna morötter och potatismos

Tisdag:    Kassler i bergakungenssås med ris och kokt broccoli

Onsdag:   Kokt torsk med äggsås, kokt potatis och ärtor

Torsdag:  Stekt fläskkotlett med brunsås, kokt potatis och kokta morötter

Fredag:    Marinerad kyckling med bulgur/råris kokta bland-grönsaker


OBS! Råkade se att en del av mina inlägg inte lagts upp/publicerats utan bara sparats. Så dom har jag nu publicerat så dom finns på bloggen, om ni undrar vad alla nya inlägg kommer ifrån...

söndag 6 oktober 2013

Vill inte mer nu... Fången i min egen kropp!!!

Usch vad jag inte vill mer...
Jag har fått magkatarr, jag kräks och mår illa, har extrema foglossningar, min vänstra höft har gett sig (dvs värker enormt och låser sig så jag får jätte svårt att gå och stå periodvis), mitt blygdben är överansträngt (av bebis som trycker på bla nerver o dylikt) så att jag har svårt för att sitta och röra mig, lågt blodtryck = svimmningar och yrsel, problem med händerna (karpateltunnlarna förmodligen sa läkaren) dom fullständigt domnar bort...
Och med alla dessa fantastiska åkommor har jag en vild trotsig, men också underbar 3 åring att jaga, leka med och ta hand om.

Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig på något vis. Jag är bara väldigt trött, uppgiven dels över att inte kunna leka med min son i mer än knappt 10 min åt gången då han oftast vill sitta på golvet och leka. En nästintill omöjlighet vissa dagar. Jag kan inte sköta mitt hem ordentligt, kan inte sitta eller stå utan smärta...
Jag är fånge i min egen kropp!!!
Kände aldrig så här med sonen. Hade foglossningar på slutet men dom gick absolut att leva med. Jag grät inte i tid o otid pga smärta, uppgivenhet över att inte kunna vara med sonen som förrut, frustration över att inte kunna göra något åt situationen... Jag vet att det kommer nått gott av det. Det får jag talat om för mig hela tiden. Tyvärr ändrar inte det min frustration och förtvivlan över all smärta.

Herregud med lilleman spelade jag fotbollsgolf i slutet av 7:e månaden, 2 veckor innan bf stod jag på florist hörnan och planterade blommor stående i 2 timmar, dagen han var beräknad gick jag och mannen lång promenad. Visst var det tungt och fogarna gav sig till känna men det gick absolut att leva med. Fick jag bara vila en stund, ta några pauser så var jag som en ny människa. Men skulle jag ta samma tur idag, då skulle jag komma kanske 3-4 meter innan värken skulle bli för stor och mannen skulle få stötta mig hem. Sen skulle jag få ta kryckorna för resten av den dagen följt av smärta och problem med att röra mig i 2 dagar efter.

Vill bara att liten kommer så snart det bara går så att jag kan få tillbaka min kropp och få tillbaka min vardag.. Känner mig väderlös på alla punkter men speciellt som mamma, då min son inte alls får det han behöver.
Deprimerad?? Ja, en aning....