TROTS IGEN!! Trött mamma som känner för att ge upp!!

....................................................................................................................
Så här ser det ut i min hjärna efter ännu en hemsk trots morgon. Tomt!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till med min sons trots. Den når åter nya höjder varje vecka och jag hinner inte bygga upp någon strategi för hur jag ska handskas med det. Det har blivit för övermäktigt ännu en gång!
Jag är åter på ett plan där jag skriker, gapar av frustration för jag vet inte hur jag ska nå fram.
Jag tycker vi ger vår son så mycket kärlek vi bara kan som 2 barns föräldrar. Jag har förstått att han vill ha all fokus på honom och det får han faktiskt allt som oftast. Vi kan inte ge mer än vad vi gör för då får vi lämna bort S och strunta i allt vad hushålls arbete heter. Det fungerar inte, jag har dagar i veckan då jag struntar helt i tvätt, städning, plock osv. För att han ska få så mycket av mig han bara kan. Min man gör detsamma med den lilla lediga tid han har. Men det räcker inte till och hjälper inte.
Jag vet inte vad vi/jag ska göra! Det är mig han trotsar mest och jag vet inte om jag orkar så mycket mer...

Fick tips första trots vändan om att handskas med honom på hans nivå, sitt på knä i hans höjd, se honom i ögonen, prata med lugn ton. Mmmm, jag har testat detta det fungerar inte!
Jag tror jag har testat alla metoder som finns! Och just nu är finns det inga kvar, jag är som ett tomt skal.
Jag har varken orken, tålamodet eller idéer kvar.
Jag har tittat på "Nanny Akuten", läst böcker, googlat för att hitta idéer och tips om hur jag ska handskas med honom. Men inget jag gör hjälper. Får han en bestraffning (avskyr detta ord) så hjälper det kanske en 30 minuter till 1 timma. Sen är uppstår det en ny situation och vi får börja om.

Det låter kanske som att min son är nått monster (eller som en helt vanlig 3 ½ åring?).
Ja, ibland så lyckas han bete sig som ett.
Tycker vi sätter gränser och bestraffar när han beter sig illa. Men det går liksom inte in.
Jag har suttit med honom i knät pratat igenom varför, vad känner du, varför blir du arg osv.
Men vi kommer ingen vart, för han tycker tex att vi ska leka när det är dags för mig att laga mat.
Då kan vi ha lekt i 2 timmar innan. Det spelar liksom ingen roll vad vi gör för att han vill hela tiden ha mer.
Och det fungerar inte. Jag kan inte ge honom ALL min tid. Men han kan liksom inte ta till sig det.
Vi har ständiga diskussioner om att jag tex inte kan leka hela tiden, förklarat varför osv.
Men dom saker kan jag enligt honom göra en annan dag. Han vill inte ge sig, heller inte förstå.
Vi kan ha lekt och busat ute en halv dag men när jag då måste mata S (vår kille på 5 mån) eller laga mat eller faktiskt ta tvätten så brakar helvetet lös. Det gäller inte bara vid lek, vad vi än ska göra så trotsar han och gapar, skriker, kastar saker, struntar i mig och vad jag säger osv. Han trotsar ju tom med toa besöken.
Han kissar hellre på sig än att gå på pottan bara för att JAG ber honom. Det är ofta han står och kniper för kung o fosterland. Då brukar jag /mannen oftast få tvinga honom att gå för att undvika en olycka annars står han och kniper tills olyckan är framme. Men det är ett helt annat kapitel.

-"Jag ska bara..." får jag så fort jag ber honom göra nått. -"Jag ska bara parkera min leksaks bil!".
Ja, sisådär 1 min innan vi ska ut igenom dörren kan han få för sig att han ska bara.
Ni ska inte tro att han lyssnar när man ber honom att låta bli att parkera bilen just nu eller när man ber honom att skynda sig parkera bilen. Detta kan göra att det kan ta en timma och komma ut.
Hot gör honom bara arg och har du otur så gör han inget du ber honom utan står bara och tjurar.
Vill det sig illa så kan han ta av sig allt du lyckats få på honom och går upp på sitt rum.
Då är det bara att börja om från början med att få ner honom och åter få på honom ytterkläderna.
Och i allt detta brukar S tappat tålamodet vilket gör mamma stressad till 1000!!

Jag har skrivet om hans trots många gånger förut. Just för att den når nya nivåer rätt var det är
och ibland så hittar jag inte ut och behöver få ur mig en del. Nu är en sådan tid.
Jag avskyr att tappa fattningen så här. Jag känner riktigt hur jag förlorar mig själv i min frustration som blir till ren ilska. Sen får jag extremt dåligt samvete och ångest över att jag gapat på honom för jag vet innerst inne att det inte hjälper att gapa tillbaka. Och jag vet ju att jag har en underbar liten pojke nånstans där inne.
Det gäller bara att få ut honom...
Men vet inte längre vad jag ska ta mig till, jag kan inte behärska mig och det får mig att må fruktansvärt dåligt. Samtidigt så måste jag få bukt på min son, för han löper amok ständigt. Det är en tröttsam kamp. Även de enkla sakerna. Och i allt detta har jag vår lilla son på 5 månader som förtjänar en pigg lekfull mamma. I stället får han en lättirriterad, trött mamma som bara bråkar brorsan.

ÅÅÅÅÅÅ!!!!! Känner mig så förbannat trött, vilsen och otillräcklig!! Vet inte hur mycket mer jag orkar!
Vill inte ha barnvakt, avlastning eller att mannen åker iväg med en av grabbarna så jag får lite lugn och ro. Det är inte vad jag behöver!!!
Vad jag behöver är att få kontroll över hans trots och beteende och få en bättre vardag!!
Den vi har suger musten ut mig! Och jag vet inte hur mycket ork jag har kvar...