I tårar...IGEN!! Men blir igångsatt..

Blir inte igångsatt nu heller. Min jävla kropp forsätter att motarbeta mig. Är både förbannad och ledsen. Herregud fatta att det kommer inte gå bra om vi inte jobbar ihop. Det är dags nu, dags att sluta och få ut barnet nu.

Inne på neonatal igår hos BB överläkaren för bedömning om hurvida jag KAN bli igångsatt.
Det visade sig att min kropp inte riktigt var redo än. NO SHIT!!!!!
Och läkaren talade om att det bästa för mig och för att få en så bra förlossning som möjligt var att vänta in kroppen några dagar till. Sen gjorde han en halv hinnsvepning, EN HALV!!!!
Han kunde inte göra en hel för att hinnan var fortfarande för tjock, det vill säga inte redo!!!
Jag brast inne på neonatal... Tårarna bara rann och över läkaren såg att jag var helt slut i både kropp och själ. Försökte trösta med att jag skulle få bli igång satt på tisdagen den 5/11 kl.8:30 den dagen kommer jag inte åka hem utan bebis. Sen fick jag några fler sömntabletter. Sen fick vi vänta på att en sköterska skulle komma med eventuellt en tid för igångsättning. Men jag gav upp där och då. Jag kommer få gå tiden ut. Min make satt brevid och jag bara grät... Kändes så hopplöst.

Hon kom med en liten lapp efter ett tag med en rosa lapp om tiden och datumet, men avslutar meningen med att "Denna dagen så kommer vi göra allt för att ni ska få ert lilla mirakel, FÖRUTSATT att BB inte är fullt.
Men va faaaaaan!!!! Var hon tvungen att säga så??? Jag satt redan förstörd över att få vänta ytterligare 5 dagar. Och den lilla tröst han gett mig om att den dagen, är dagen D var som bortblåst.
Så jag kommer förmodligen inte ha den turen, turen är ju inte riktigt på min sida just nu, så jag kommer fömodgligen inte få plats på tisdag utan säkert få vänta ytteligare.
Nu har jag gett upp allt hopp!!!!!!