Gott nytt åt och god fortsättning!!!! / Happy New year and may the year to come be the best!!

Då var det 2015, ett år som inleds av glädje men också av en gnutta sorg!
S börjar dagis ihop med storebror den 12/1 och därmed är min bebis ett gisbarn och ingen liten bebis. Jag vet ju att det här han inte varit på länge, men ni mammor och pappor förstår väl ändå de blandade känslorna som uppstår när man för första gången ser ett av sina barn gå iväg in på dagis. Dom blir liite större, lite självständigare och hjärtat kniper lite.

Jag är glad över att börja jobba just pga att man får tillbaka sig själv. Att få tillbaka ekonomin och inte behöva räkna varje krona. Man blir mer än bara mamma. Får sig själv tillbaka. Samtidigt insåg jag att detta är sista gången jag kommer kunna vara hemma så här med mina barn. Sen är det ju bara semestertider att vänta in. Den känns lite sorligt. Även om jag håller på att bli smått galen av att ha varit hemma så länge så kommer jag och barnen inte ha denna fritid ihop igen.

Så med blandade känslor omfamnar jag 2015 och släpper min sista lilla bebis in i verkligheten och in i livet som pojke och dagisbarn.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Then its 2015, a year which begins with joy, but also a touch of sadness!
S starts kindergarten together with his big brother the 12/1 and therefore my smallest son is a big boy and nolonger a baby. I know that he has not been a baby in a long time, but you moms and dads understand surely the mixed feelings that arise when you see one of your children go off into kindergarten alone for the first time. They become a liitle bigger and a little more independent and your heart clench a little.

I am happy to start working because you get a bit of myself back. Getting back the economy and not have to count every penny. You become more than just a mother. Get your personal life back a little. At the same time, I realized that this is the last time I will be at home like this with my children. And then it's just vacation time to wait for. It feels a little sad. Although I am becoming somewhat crazy to have been home for so long, I and the children will not have this amount of free time together again.

So with mixed feelings I embrace 2015 and release my last baby into reality and into life as a boy and kindergarten child.