Chansen att se den är ganska liten. Är vi inte ute så har lilleman lagt beslag på tvn, han tittar ju alltid på tv den tiden innan han går och lägger sig för kvällen. Eller som denna lördagen jag får tid för mig själv att kolla i lugn och ro och glömmer av den....
Hur som helst så går tiden fort som satan. Känns som om veckorna bara flyger förbi. Är skönt att veta att semestern inte är långt ifrån och att det känns närmre dagen D för lilleputt att komma ut och möta familjen.
Samtidigt som jag ser hur stor min älskade lilla kille håller på att bli. Så man kan väl säga att jag möter den snabba tiden med både glädje och sorg.
Han växer ju som ogräs, han är inte en liten bebis längre utan han är en liten individ med egen vilja, egna små tankar (för tur nog är dom små ännu) och mer självständighet.
Tur nog är det några år kvar innan han inte behöver mig så mycket mer. Ser på min kollega som har 2 stora pojkar som nått över 10 års sträcket. Hör hur hon berättar om dagen då den ene inte längre ville att mamma skule kliva ur bilen utan för skolan på morgonen, inte fick pussa hejdå.
Ryser i hela kroppen. Jag vet ju att mitt jobb som mamma är att göra honom till en självständig, trygg och snäll person m.m. Men jag känner ändå att tiden smiter iväg lite för fort. Rätt var det är sitter jag där med en tonårsson som inte behöver sin mamma på det sättet längre.... Nä, usch!! Hemska tanke det är långt dit han är ju bara snart 3 år. Ojojoj, vad jag ska pussa och krama honom fram tills dess...
Känner hur jag börjar svamla... Tror det är dags för sängen, ska ju jobba i morgon.
Godnatt på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar ;o)