Blev lite sentimental så jag tog och gick igenom korten på när Alexander föddes. Känslig som faktiskt blivit sen lilleman kom till världen så kom det faktiskt en och annan tår. Bara den som själv fått barn kan förstå vad man känner när man ser tillbaka på den mest fantastiska dagen någonsin. Kanske låter fånig men ibland när jag sitter med Alexander i famnen, tittar på vårt lilla underverk och tänker tillbaka på när dom la honom i mina armar för första gången, och ahn tittade på mig, så kommer faktiskt tårarna. En underbart varm känsla. Och trots smärta och allt som kommer därtill, så gör man mer än gärna om det igen. Det är som alla säger, värt var enda minut.
Bara för det ska jag gå upp till min underbara prins, som sover som en stock, njuta av att bara se på honom och ge honom en puss.
Livet är bra underbart!!!
Godnatt!!